Mitt i natten, mitt i veckan.

Ja, fy fan. Hur börjar man ett sådant här inlägg utan att låta som någon deprimerad stockholmsunge från estetprogrammet? Äh, bara jag inte gör det med en dikt skall det väl gå bra. Såhär är det, alltså: ingen gymnasieexamen, inget jobb, dryga människor till höger och vänster, och av har jag blivit med min absolut käraste vän - min 100/10 bredbandsuppkoppling. Ni förstår, om det nu finns någon kvar som ser detta (jag antar att jag får peta igång lite folk själv), att jag inte haft tid att skriva i bloggen... eftersom horeri av dylikt slag ligger så långt ned på min prioriteringslista att jag hellre går och hälsar på farmor. Å andra sidan, dock, har jag samlat ihop en del drös med prylar att hata på, frågan är bara vilken jag skall välja först. Min galla har runnit så ymnigt på sistone att jag inte vet vart den tar vägen. Just nu ser jag missfostriga emon gråta på TV, och inte ens det kan få mig på riktigt bra humör. Jag får ge det en halvtimme till.

...Ahhh, nu känns det bättre. Flygplan kraschar och flintskalliga människor dör i flammande infernon - det påminner lite om när jag och farsan spelar Battlefield. Dåså, tillbaka till ämnet: vad hatar jag den här veck- öh, måna- öh, slumpmässigt utvalda tidsperioden? Något jag har haft en hel del kontakt med på sistone, och något som jag är säker på att många funderar på hur de skall hantera, är uppblåsta människor. Uppblåsthet är något som inträffar när självutnämnt intellektuella individer börjar ta sig själva på för stort allvar - folk som inte gör det minsta anspråk på intellektualitet brukar i stället ge upphov till våldsbrott, polisanmälningar, jazzfestivaler och smörgåstårtor. Drösvis med människor, i synnerhet de som tror att de har någon form av makt, lider av uppblåsthet. Eller ja, beroende på hur folk i deras omgivning reagerar så kanske de snarare njuter av uppblåsthet än lider av det... det råkar nämligen ofta vara så att de som tror att de har makt ofta faktiskt har det, oavsett i hur liten skala. Uppblåsta människor har fått för sig att det här med att vara lättstött är det samma som att ha värdighet, och är fullkomligt oförmögna att ta skämt på sin egen bekostnad. Needless to say, de är väldigt irriterande för de av oss som har något mått av humor.

Jag upplevde för inte så länge sedan en fantastisk episod med en människa som var så uppblåst att jag verkligen inte kunde tro mina ögon. Ni vet hur det funkar på barnfilmer, att skurken är så övertygad om sin egen storhet att han blir fullkomligt blind för sitt förestående fall. Jo, jag har alltid trott att sådant bara händer på film, ni vet, att ingen människa skulle kunna vara så dum på riktigt. Det som hände fick mig dock att fullständingt tappa min tro på mäniskligheten - tappa den rakt ned i en gatubrunn där strömmen omedelbart för den utom räckhåll för evigt. Härmed vägrar jag vara människa, utan skall händanefter vara känd som skvattram (en typ av rododendron). Den som sade att okunskap är lycka måste ha varit med om någonting sådant här. Hur som helst, jag vill inte gå in för djupt på detaljer - man vet ju aldrig om den halvautistiske jäveln läser det här någon gång - så ni får nöja er med en förhållandevis allmän återgivning av situationen. Hur som helst, karln fick inte som han ville och uppgav, likt Lotta på Bråkmakargatan (eller var det Pippi Långstrump?), ett rungande, "då vill inte ja va mé", även om han naturligtvis uttryckte sig på proper uppblåsiska för att de andra inte skulle begripa vad han egentligen sade. Jag blir mer och mer förbluffad över hur lik vuxenvärlden är skolgården - det vete fan om inte okunskap är lycka ändå. Hur som helst hade Lotta, som vi framgent skall kalla honom, i sin ägo ett mycket lätt sätt förbättra läget för alla de i gruppen han hoppat ur. Naturligtvis bestämde han sig genast för att förstöra för alla andra.

Jag kan förstå, kära vänner, att ni kanske tvivlar på mig, eftersom mycket av det jag ogillade med Lottas beteende sprang ur hans beteende, hans formuleringar, hans otrevliga sätt och hans fullständigt oprovocerade förolämpningar till folk som inte ens protesterade (det vill säga mig). Jag skall försöka förklara. Det han i från första början ville göra och inte fick kan ungefär jämföras med att ta med sig kniv till en boxningsmatch. Lite överflödigt, således... om inte din motståndare är en Mike Tyson med tänderna vässade, förstås, men jag kommer ifrån ämnet. Detta följde han upp med kommentarer som, "dålig stil. Det är inte så här man får mig att vilja vara med". Jag vet inte hur ni känner, kära läsare, men för mig kom den meningen som en snyting från en välbyggd hamnarbetare. Jag var tvungen att skrida till aktion! Så, för att lätta upp stämningen en aning drog jag till med ett snitsigt och uppskattat skämt på Lottas bekostnad. Naturligtvis tog han illa upp, raderade skämtet - två dagar senare, så alla hade redan läst det - och förklarade för oss alla det inte var det minsta roligt. Detta var naturligtvis fel, eftersom många redan förklarat mig sin uppskattning, men men... Lotta gick sedan igång på riktigt och krävde - hör ni det, mina damer och herrer, han krävde - som det så vackert heter, en officiell ursäkt.

Herregud, tänkte jag. Han måste vara spritt språngande galen. När jag efter en halvtimmes vansinnigt frustande och kippande efter andan äntligen återhämtat mig ifrån skrattattacken satte jag genast igång med ursäkten. Jag skall inte upprepa den här, gott folk, men jag kan lova att det var det mest sarkastiska jag någonsin kommunicerat till någon som inte bär keps. Det var värt det, tyckte jag, att för evigt dra på mig hans uppblåsta internet-agg bara för att få skriva något sådant. Det var här det bästa inträffade: dumjävelfan svalde alltihop och godtog min ursäkt! Jag, för min del, tog mig så hårt för pannan att jag hade ett rött märke där i flera dagar. Så jag antar att det var jag som förlorade ändå.

Ta till er dessa visdomsord, mitt herrskap och boskap - låt aldrig era egon stiga er åt huvudena så till den grad att ni inte begriper när ni blir förolämpade. Eller förresten, gör det! Om okunskap är lycka så måste ju Lotta vara den lyckligaste mannen på jorden.